Here we go again.
Det var ett tag sen sist jag skrev här. Mycket har hänt sen sist. Men det tar jag i ett annat inlägg. Men nu är vi inte längre sex stycken i familjen utan sju. Våren 2020 kom Emanuel nummer fem i syskonskalan. Mer om honom senare.
just nu när jag skriver är vi på väg till Liverpool. Vi har inte rest sen vi var i väg i Spanien 2019. Nervös? du skulle bara veta. Men tror det kommer bli så kul. För Emanuel är det första flygturen. Så det kommer bli så roligt att att se han reaktion!
Det skrev jag medans vi vänta på flyget. Nu sitter vi på ett b&b i Prescot. Litet, mysigt helt okej litet ställe. Men det räcker nog gott och väl en natt inte så mycket mer. Tog en timme med lokal bussen. En tur som nog var jobbigare en själva flygresan. Flygresan gick faktisk väldigt bra. Emanuel sov mer än halva resan och resten av resan var han lätt att underhålla.. tills sista minutrarna innan landning då tröttna han på att sitta i i knät. Men så fort vi gick ner till landning så var han så fascinerad av det.
Nu har vi hunnit äta, myst ner oss och laddar om för att i morgon åka in till själva Liverpool och bo på hotel lite mer centralt och inte ut i ingenstans.
Bilder från dagen:
Precis landat i Liverpool.
Från bussen vi tog till vårat b&b. Jätte snäll busschaufför som hjälpte oss vart vi skulle gå av.
Lättroad Emanuel som fick följa med Rasmus in och handla mat. Man fick sååå mycket mat. Vi hade kunnat handla hälften så mkt av vad vi handla.
Som sagt lättroad kille..
Sist jag skrev avsluta jag alltid med hasta luego, typ ses snart. Men känner att det passar inte lika bra längre.. så vi kör på goodbye for now.